Vapnödalens Arkiv

Protokoll

Här nedan kan Ni läsa protokollet till årsmötet för Vapnödalens Byalagsförening. Mötet hölls 5 mars 2019.


Historik

Denna bygdeberättelse finns även att läsa i en bok som utkom år 2014 och heter:                Gods och gårdar, Hallands län                                                                                                      Band 1 Södra Halland


Tiarps gård i Söndrum-Vapnö församling

"Tiarps slott byggdes upp år 1884 av dåvarande arrendatorn på gården Gustav W Pripp. Slottet byggdes av tegelsten från gårdens egna lertäkt som fanns ca 500 öster om gården. Tegelbruket lades sedan ner kort tid därefter och där byggdes sedan upp ett torp istället som kallades Bruket."

Detta är ett kort utdrag från dokumentet till höger. Genom att ladda ned dokumentet kan Ni läsa historiken bakom den vackra gården i Tiarp.



Torpet Lugnet i Tiarp, Vapnö socken.

Torpet byggdes 1729 och benämndes då Laggarstugan. I dokumentet nedan finns historien bakom det fina torpet Lugnet.


Vapnö skola

Vapnö skola byggdes år 1894 ute vid Bjällbo och blev nyttjad som skola för dåvarande Vapnö kommun fram till och med år 1952. Vapnö kommun kom sedan att sammanläggas med Söndrum och kom därefter att ingå i Söndrums kommun. Vapnöbarnen fick därefter åka med skolbuss till Söndrums skolor.

År 1993 blev Vapnö IF ägare till Vapnös gamla skolbyggnad dock endast på ofri grund. Idrottsföreningen renoverade skolan under några år och hade komplett klubbhus klart år 1996. Klubbhuset hade nu alla nödvändiga faciliteter som ett fotbollslag behöver för sin träning och för egna hemmamatcher med gästande fotbollslag.

En stor och fin samlingslokal med kök hade iordningställs i skolbyggnaden där idrottsföreningen kunde samlas till sina möten. Denna samlingslokal har även varit till gagn vid större möten som berört bygdens folk i olika frågor.

Markägare sedan år 2010 är Halmstad kommun efter ett byte av mark mellan Wapnö AB och kommunen. Vapnö IF:s klubbhus har också under åren kunnat nyttjas som en trevlig festlokal med platser för ca 80 personer.

/Hembygdssektionen



En traditionell kyrkoplats i Tiarp

På 1960-talet började kyrkoherden i Söndrum-Vapnö pastorat att ordna friluftsgudstjänster i Tiarp på en plats strax intill fastigheten Dalen. Denna gamla allmänna plats vid Dalen som förr kallades för "Heden" iordningställdes med bänkar för de församlade som kom till dessa gudstjänster. Från denna tid på 60-talet fram till början på 2000-talet var det alltid tradition att hålla friluftsgudstjänst på midsommardagen med kyrkkaffe och hembakat på denna plats. Präst och kantor kom och fullföljde sina uppdrag oftast något lättsammare än i kyrkan. Kyrkvärdar tillsammans med den kyrkliga syföreningen som då fanns fixade kaffe med kakor. Oftast kom det ett 30-tal personer till denna begivenhet som efter gårdagskvällens firande passade med en lugn stund i det gröna om nu vädret tillät detta. Någon gång på 1970-talet gjorde biskopen i Göteborgs stift en så kallad visitation av Söndrum-Vapnö pastorat och då valde kyrkoherden att även göra ett besök tillsammans med biskopen på denna plats i Tiarp. Med åren växte det upp träd runt platsen och det blev som en fin lövad sal med allehanda vilda blommor som växte på marken.

Heden var i början på 1900-talet en så kallad fälad mark som i grunden tillhörde Vapnö fideikommiss. Under denna tid friköptes ett antal torpfastigheter från Vapnö som samfällt hade kvar en nyttjanderätt för bete till sina djur och då bl.a.. på denna plats. Som gammal urinnevånare i Tiarp kan jag komma ihåg att Heden på 1950-talet var en helt öppen mark utan några träd. Dåvarande ägaren till fastigheten Dalen höll dessa marker öppna och fria från buskar och träd genom att varje sommar låta sina får gå och beta där. Några bybor har under årens lopp och under denna kanske mera kyrkliga tid i bygden valt att döpa sitt barn på denna välsignade plats i Tiarp.

/Rune Bengtsson, Hembygdssektionen


Vapnökyrka

"Vår kyrka som syns över hela Vapnödalen är en kyrka som med sina äldsta delar förmodligen fanns på denna plats redan på 1300-talet. En gammal teori är att det kan ha varit heliga Birgitta eller hennes äldsta dotter Märta som pekat ut denna fina plats för kyrkan. Under några år vid denna tid bodde nämligen dottern Märta med sin man Sigvid Ribbing på Vapnö slott som han då var ägare till."


Om Ni vill läsa mer om Vapnösockens underbara kyrka kan Ni ladda ner dokumentet till höger.


Flygning över Tiarp

Bilden ovan visar Maria Wibergs minnesvärda flygning den 9 maj 2015 över en vattenskadad gröda på en åkermark i Tiarp. En heroisk insats av Maria som till varje pris försökte värnar om vår hembygd inför ett avgörande beslut som skulle ske i mark och miljödomstolen angående en vattenverksamhet med bergtäkt. Bilden visar tydliga bevis på att höstgrödan blivit vattenskadad under vinter och vår. De mörka ytorna på åkern visar att grödan har dött genom för stora mängder ansamling av vatten. Ett bevis på att åkerns dränerings system blivit överbelastas med vatten från berget kunde vara ett starkt argument mot att bedriva vattenverksamhet i så nära anslutning till den odlade åkermarken. Ett bolag hade några år tidigare ansökt om tillstånd för att få bedriva miljöförstörande verksamhet som vattenverksamhet samt bergtäkt på Nyårsåsen närmare bestämt på fastigheten Tiarp 12:6. Tillstånd för vattenverksamhet samt bergtäkt kom senare att beviljas i en dom som meddelades av Högsta Domstolen 2016 -11- 09. Tillståndet gäller för 15 år.

/Miljösektionen


Halmstad Murbruksfabrik i Vapnö socken.

"I kanten av Galgberget och strax söder om Vapnö kyrka startade Birger Stael von Holstein år 1931 Vapnö grustäkt. Det mesta av grusmaterialet grävdes och lastades då med handkraft och transporterades sedan med häst och vagn till dess köpare."

Detta är ett kort utdrag från dokumentet till höger. Där kan Ni läsa om murbruket, Birger Stael von Holstein, och vad som hände med Murbruksfabriken.


Historien om fältmarskalken och hans båda fruar på Vapnö gods.

Karolinen och fältmarskalken m m Georg Bogislaus Stael von Holstein var den förste i denna släkt som blev ägare till Vapnö gods. Ett gods som har anor ända från 1300-talet. Georg Bogislaus var född år 1685 i Narva och och var son till översten Johan Stael von Holstein. Georg Bogislaus deltog redan som femtonårig volontär vid krigsutbrottet år 1700. Han deltog också i en del av Karl XII:s fejder och redan år 1702 blev han utnämnd till löjtnant vid ett livländskt infanteriregemente. I ett slag vid Narva år 1704 tillsammans med greven och fälttygmästaren Henning Rudolf Horn av Rantzien blev de tillfångatagna av ryssarna och förda till Moskva. Där fick han stanna i åtta år men lyckades under denna tid stifta bekantskap med med fångne Ingeborg Horn som var dotter till greve Horn. Underfångenskap år 1710 gifte sig Georg Bogislaus med Ingeborg Horn.En tid efter det att Ingeborg fött en dotter fick Georg Bogislaus fri lejd att resa hem till Sverige för att där utverka utväxling mot höga ryska fångar dels för sig själv, sin svärfar och sin familj.Han for till Rådet i Stockholm men fick ett nej. Mot en "vexel åh 3000 R:dr" lyckades dock han och svärfadern till sist bli utväxlade - men icke hans lagvigda hustru Ingeborg och ej heller deras dotter.


Stael von Holstein for hem till Sverige, fortsatte att vara krigare och avancerade vidare i graderna.Han blev även bekant med den s k "skånska prinsessan" Sofia Ridderschantz från Areslöv. Hon var en både skön och rik kvinna som dessutom var syssling med både Karl XII, Frederik IV och August den starke av Polen. Hon omgav sig ofta med sina hovfröknar och ett s k hovkapell. När hon skulle ut och åka eller besöka någon skulle det vara flera förryttare och helst ett sexspänt vagnsekipage. Ofta satt det längst bak på vagnsekipaget två trumpetare som lät sig höras när hon kom åkandes. Efter tolv år och i tron av att makan Ingeborg Horn ej längre levde beslutades år 1722 om att bröllopskulle ske på Areslöv mellan Sofia och Georg Bogislaus. Två dagar före bröllopet kommer Ingeborg Horn tandlös och något medfaren till Sverige och Areslöv. Dagen före bröllopsdagen sägs det att Georg Bogislaus promenerade i parken på Areslöv tillsammans med general Horn, sin begråtna makas fader då en kvinna med sitt barn kommer vandrande mot dem. Det var Ingeborg Horn som inte alls var död utan man kan säga att hon nu kom i grevens tid. Bröllopet kunde därför inte genomföras på vanligt sätt. Bröllopsgästerna var givetvis inbjudna och var samlade i kyrkan och prästen valde då istället att läsa en välsignelse över det tänkta bröllopsparet. Ingeborg visade ingen svartsjuka mot Sofia utan bemötte henne som en syster. De blev med tiden bästa vänner och levde i god sämja med Georg Bogislaus de närmaste fyrtio åren.

År 1741 köpte generalmajoren och landshövdingen i Kalmar och Malmöhus län, samt sedermera fältmarskalken Georg Bogislaus Stael von Holstein en hälftendel av Vapnö gods av de båda sönerna till Magnus Stenbock. Den andra hälftendelen införskaffade han år 1751 tio år senare för 28500 riksdaler.

År 1754 gjorde Georg Bogislaus och Ingeborg Vapnö gods till fideikommiss. Detta innebar att den äldste sonen ensam fick arvsrätt till godset.

År 1761 avled Ingeborg och då, 77 år gammal, gifte sig Georg Bogislaus med den då 64 -åriga Sofia som nu hade fått vänta i närmare 40 års tid. Lyckan blev dock kort, ty Georg Bogislaus dog den 17 dec 1763 nyss fyllda 80 år. Han fick en för dåtida förhållanden en furstlig begravning.

Efter hans död lät änkan Sofia uppföra ett gravkor i Vapnö kyrka. Där vilar Georg Bogislaus och hans båda fruar i varsin marmorkista. Ingeborg ligger till höger och Sofia ligger till vänster om honom. Sofia levde som änka i 26 år efter sin makes död.

Sammanfattat av Rune Bengtsson, 2007 vid "Sägenrally" som genomfördes i Vapnödalen


Eriksberg vid Nyårsåsens fot i Ågarps by i Vapnö socken

Den 16 februari 1937 inställde sig distriktslantmätaren Ragnar Engdahl hos lägenhetsinnehavaren och stenhuggaren Oskar Emil Eriksson på torplägenheten Eriksberg för att företa förrättning enligt ensittarlagen för inlösen av det område under Ågarp 1:1 - 3:1 som innehades av Eriksson. Detta sammanträde hade tillkännagivits dels genom kungörelse som upplästes i Vapnö kyrka den 31 januari 1937 dels i annons i tidningen Halland den 29 januari 1937. Vid sammanträdet infann sig Edsvurne skiftesgodemännen från Vapnö socken Artur Johansson i Mickedala och Nils P Larsson i Ågarp, sakägare Oskar Emil Eriksson och hans maka Matilda Eriksson, nämndemannen Oscar Persson i Ekebo, Harplinge som skulle biträda Oscar Emil Eriksson i lösningsärendet, samt godsägaren Eric Stael von Holstein, biträdd av ryttmästaren S. af Petersens.

Oskar Emil Eriksson hade ursprungligen genom ett arrendekontrakt från år 1909, som trätt i kraft 1911 av godsägaren på Vapnö arrenderat på en tid av femton år ett område av cirka två tunnland jord. Genom ett köpekontrakt från den 8 mars 1909 hade Oskar Emil Eriksson av Werner och Johanna Lundcrantz köpt de på marken uppförda byggnaderna såväl man- som uthus, för ett belopp av 400 kr. Johanna och Werner Lundcrantz var arvingar efter smeden John Lundcrantz som tidigare bebott torpet Eriksberg, men avlidit under arrendetiden. I arrendekontrakten brukade fideikommissen ställa som villkor att om arrendatorn avlider under arrendetiden har arvingarna tre månader på sig att finna en ny godkänd arrendator, vilket i detta fall blev Oskar Emil Eriksson.

Till följd av bestämmelser i ovan nämnda arrendekontrakt, vilket också var daterat den 8 mars 1909, hade äganderätten till byggnaderna på torpet Eriksberg övergått till ägaren av marken, det vill säga fideikommisset, som betalat byggnaderna på det sätt att Eriksson under de femton åren sluppit betala det eljest för arrendet överenskomna årliga arrendebeloppet om 30 kr.

Sedan de gamla byggnaderna av år 1912 till följd av ålder och bristfällighet måst nedrivas, hade Oskar Emil Eriksson själv uppfört inom torpet ett nytt mangårdhus och en ny uthusbyggnad. En del av det gamla virket från de nedrivna huset återanvändes vid återuppbyggnaden av de nya husen.

Den 15 maj 1926 förlängde Oskar Emil Eriksson arrendekontraktet på ytterligare tio år, räknat från den 14 mars 1926. Sedan arrendetiden den 14 mars 1936 utlöpt blev Eriksson inte uppsagd i laga ordning, utan kvarsuttit och till markägaren för gällande år erlagt den tidigare för arrendet bestämda avgälden om 50 kr.

Husen inom lösningsområdet var följande: en mangårdsbyggnad i en våning av plank, på stensockel, under papptak, innehållande ett tapetserat kök med järnspis, inmonterad i gammal bakugnsmur, ett större tapetserat rum med kakelugn och kokskamin utanför, ett tapetserat mindre rum utan eldstad, två förstugor samt skrubbar. Två uthus av stolpar och bräder, på stensockel, under plåttak, innehållande en mindre ladugård med plats för två kor, foderlada, vedbod, höns- och svinhus.

Torpet Eriksberg kunde enligt förrättningsmännens uppfattning i befintligt skick inte var värt mer än 1000 kr. Ryttarmästaren af Petersens yttrade sig om att Eriksson utan att på något sätt överlägga med fideikommisset före att nedriva de gamla, fideikommisset tillhöriga byggnaderna, vilkas virke utan tvivel ingått i de nybyggda husen på torpet. Till följd av detta kunde man sätta i fråga att husen delvis tillhörde fideikommisset, till ett föreslaget värde motsvarande köpesumman för de gamla husen, 400 kr. Oskar Emil Eriksson förklarade sig villig att i inlösen för markägarens del i husen villig att erlägga 350 kr, vilket förrättningsmännen för sin del fann rättvist och skäligt. Den köpeskilling man till slut kom överens om blev följande, För markägarens del i uthuset, 350 kr, för ståndskogen, 70 kr, för 0.3720 hektar avrösningsjord 130,20 kr, 0,6495 hektar åker, tomt m.m. 617,02 kr. Avdrag gjordes med 167,22 kr för ensittarens gjorda markförbättring, total köpeskilling 1000 kr.

Oskar Emil Eriksson och hans maka Matilda Eriksson bodde kvar på torpet Eriksberg fram till 1950, då Ernst Andersson och hans Maka Inga Andersson köpte torpet. Ernst Andersson som till yrket var byggnadssnickare gjorde under åren en rad förbättringar av torpet Eriksberg. På vinden inreddes ett isolerat övernattningsrum. Mangårdshuset tilläggsisolerades och ett badrum byggdes till i anslutning till entrén mot norr. Man drog in elektricitet och vatten. Tillstånd att anlägga en trekammarbrunn inskaffades, men någon trekammarbrunn anlades aldrig utan badrummet kompletterades med en mulltoalett. Ernst Andersson byggde även en jordkällare samt planterade granar på en del av marken. Ernst Andersson avled 19xx hans maka Inga Andersson bodde kvar på Eriksberg fram till 19xx då hon flyttade till Kvarnlyckan i Harplinge. Dock ville Inga alltid tillbaka till Eriksberg, varför torpet inte såldes, utan fick stå tomt fram till Ingas död 2003.

Eriksberg såldes då till dagens ägare, Helena och Jörgen Strömdahl som tillträdde som nya ägare till Eriksberg 1 april 2003. Såväl man- som uthus hade då förfallit så mycket att de inte gick att rädda. Under sommarmånaderna 2003 revs man- och uthus och under hösten påbörjades bygget av en ny villa från VärsåsVillan på Eriksberg. Infarten som tidigare låg väster om huset lades igen och en ny infart anlades öster om huset. I februari 2004 flyttar Helena och Jörgen Strömdahl in på Eriksberg. Under sommaren 2005 byggs ett dubbelgarage och under hösten 2005 fram till sommaren 2006 inreder Jörgen Strömdahl övervåningen på den 1,5 plans villa som nu står på Eriksberg. Stenarna som tidigare utgjorde torpargrund på man- och uthus på gamla torpet på Eriksberg anlades under 2007 som stödmur i två lager hög båge framför huset och under 2008 byggdes altan med inglasat uterum. Jordkällaren renoverades och byggdes färdig under 2008. Under 2009 kompletteras infarten med stödmur mot gräsmattan, denna utgörs främst av resterande torpargrund från Eriksberg samt delar av torpargrunden från det rivna uthuset på Lassagård. Några priser anges inte här för köpeskilling och kostnader för byggnader och markarbeten. Dock kan anges att de ligger något högre än den köpeskilling Oskar Emil Eriksson en gång betalade för torpet Eriksberg. Men varje krona är investerad med kärlek till Eriksberg vid Nyårsåsens fot i Ågarps by i Vapnö socken.


Av Jörgen Strömdahl 


Bildgalleri

Hembygdens dag på Lugnet i Tiarp, 2014.                       

Byalagsföreningens grillfest på Ekelund i Tiarp, 2010. Bild från boulematchen mellan Tiarp och Ågarp. 

Byalagsföreningen firar Lucia år 2013 på Vapnö IF:s klubbhus.

Fr.v. Christina och Rune Bengtsson tillsammans med byalagsföreningens ordförande, Mariann Sandvall Webb, gick i fanborgen och representerade Hembygdsrörelsen på Nationaldagen. Firandet skedde på Hallandsgården på Galgberget, 6 juni 2014.