Protokoll

 Årsmöte för Vapnödalens byalagsförening

Protokoll fört vid årsmötet i Vapnödalens byalagsförening söndagen den 24 mars 2024.

Plats: Vapnö kyrkstuga mötesrum

Närvarande: Rune Bengtsson, Lars Skår, Roland Millheden, Ulrika Olausson, Mariann Sandwall-Webb, Åsa Ryder, Mila Ottosson

Ledamot Rune Bengtsson hälsade alla välkomna och förklarade mötet öppnat. Innan mötesförhandlingarna hölls en tyst minut för medlemmar som avlidit under år 2023.

Dagordning enligt stadgar:

§1. Årsmötets behöriga utlysande: Årsmötet har utlysts enligt stadgarna.

§2. Val av ordförande och sekreterare för årsmötet: Rune Bengtsson valdes till årsmötets ordförande. Ulrika Olausson till sekreterare. 

§3. Val av två justerare: Mariann Sandwall-Webb och Roland Millheden valdes till justerare.

§4. Årets verksamhetsberättelse: Rune redogjorde för 2023 års verksamhetsberättelse. Varje hushåll har fått ett ex av "Årsbok för Vapnödalens Byalagsförening 2023" där verksamhetsberättelsen redogörs. Årsmötet godkände att årsboken skall bekostas av Vapnödalens Byalagsförening.

§5. Kassaredogörelse 2023 och revisorernas berättelse: Revisionsberättelse upplästes av Mariann Sandwall-Webb efter det att Rune Bengtsson gått igenom kassaredogörelsen som godkändes. Minskade intäkter 2023 pga minskade kommunala bidrag och något mindre medlemsavgifter samt kostnad för Christoffer Carlsson.

§6. Fråga om ansvarsfrihet: Frågan är med ja besvarad.

§7. Inkomna ärenden och motioner: Inga ärenden och motioner har inkommit.

§8. Styrelsens förslag till kommande års verksamhet med fastställande av program för år 2024: Program för 2024 fastställdes (men fler programpunkter kan läggas till i efterhand) och detta finns att läsa om i årsboken för 2023. Programmet kommer även att skrivas på hemsidan: www.vapnodalen.se

• 24 mars: Årsmöte kl 14, Vapnö Kyrkstuga
• 30 April: Valborgsfirande på Solvalla Gård
• 21 juni: Midsommarfirande kl 14 på Fjällgård
• 25 aug: Familjedag kl 14. Intresserade som vill anordna kontaktar styrelsen.
• 12 sept: Berättarkväll kl 19 i Vapnö Kyrkstuga
• 7 dec: Granagille kl 12-14 på Solvallagårdens julgransodling.
  

§9. Beslut om nästkommande års medlemsavgift: Mötet beslutar medlemsavgiften är oförändrad. 80kr för vuxen, 20kr för barn under 18 år.
Betalas till BG: 5421-8896 eller swish: 1231531094

§10. Val av styrelse:
a Val av ordförande för en tid av 1 år - nyval av Ulrika Olausson.

b Val av ledamöter för en tid av 2 år - kvarstående 1 år: Roland Millheden, Titti Strid och Karin Christiansen, Michael Howitz. Omval 2 år är Rune Bengtsson och Charlotte Olsson. Som firmatecknare valdes Rune Bengtsson samt ordförande Ulrika Olausson med rätt att teckna firman var för sig. Till föreningens kassör valdes Rune Bengtsson.

c Val av ersättare för ledamöter för en tid av 2 år - Nyval på 1 år: Mariann Sandwall-Webb. Omval på 2 år är Ebba Wiberg.

§11. Val av revisorer: Val av två revisorer jämte två ersättare för kommande verksamhetsår
Maria Wiberg och Lisbeth Feuk.
Ersättare: Daniel Johansson och Jan-Olof Fransson.

§12. Val av minst två medlemmar till valberedning för kommande verksamhetsår. Sammankallande ska utses. Omval: Lars Skår (sammankallande) och nyval Peter Numasson.

§13. Val av ledamöter till föreningens arbetssektioner för kommande verksamhetsår. Sammankallande ska utses i respektive arbetssektion.

Miljösektionen: Ulrika Olausson (sammankallande), Roland Millheden, Fredrik Johansson, Rune Bengtsson, Michael Howitz.

Hembygdssektionen: Rune Bengtsson (sammankallande), Michael Howitz, Ebba Wiberg, Peter Numasson

Fritidssektionen: Roland Millheden (sammankallande), Charlotte Ohlsson, Rune Bengtsson, Daniel Johansson, Ulrika Olausson, Åsa Ryder

Gruppledare i grannsamverkan: Michael Howitz (sammankallande) för Tiarp-Ågarp.
Gruppledare övre Tiarp: Göran Cyrusson och för nedre Tiarp: Rune Bengtsson. För området runt Skogslund: Peter Numasson.

§14. Övriga frågor:
Webbsida. Årsmötet ger fortsatt förtroende till Ebba Wiberg att sköta www.vapnodalen.se och uppdatera denna kontinuerligt till en ersättning av 2000kr/år. Styrelsen förser Ebba med material.

Diskussion ang Fyrverkerier i byn. Byalagsföreningen tar aktivt avstånd från fyrverkerier och raketer i närområdet. Pga mkt djur och odlade fält i vårt område rekommenderar föreningen att all uppskjutning av ev fyrverkerier skall kommuniceras i god tid till byns invånare och speciell hänsyn skall tas till miljön då skräp från dessa kan trilla ner långt ifrån avfyrningsplats och orsaka stor skada om djur får i sig dessa rester eller om det följer i samband med bärgning av skördar.

Skyltar vid infarter till byn. Ulrika och Åsa kollar upp lite olika förslag till fina "välkommen" skyltar att sätta upp med blommor vid infart till Ågarp resp Tiarp. Dessa skyltar samt blommor till dessa bekostas av föreningen.

Olika förslag till fler aktiviteter för byns invånare diskuterades. Dessa kommer att tas vidare och diskuteras i resp sektion. T ex grillkväll, pizzakväll, bouletävling, vandringskvällar, julkonsert, loppis på slingan.

Diskussion ang sneda skyltar. Detta kommer diskuteras vidare i vägföreningen.

§15. Avslutning: Mötesordförande tackade för visat intresse och förklarade årsmötet avslutat varvid det bjöds till kaffe med tårta.

.......................................   ............................................   ......................................      .............................

     Rune Bengtsson             Ulrika Olausson               Roland Millheden             Titti Strid

 Årsmötets ordförande      Årsmötets Sekreterare            Justerare                  Justerare

Vapnö skola

Vapnö skola byggdes år 1894 ute vid Bjällbo och blev nyttjad som skola för dåvarande Vapnö kommun fram till och med år 1952. Vapnö kommun kom sedan att sammanläggas med Söndrum och kom därefter att ingå i Söndrums kommun. Vapnöbarnen fick därefter åka med skolbuss till Söndrums skolor.

År 1993 blev Vapnö IF ägare till Vapnös gamla skolbyggnad dock endast på ofri grund. Idrottsföreningen renoverade skolan under några år och hade komplett klubbhus klart år 1996. Klubbhuset hade nu alla nödvändiga faciliteter som ett fotbollslag behöver för sin träning och för egna hemmamatcher med gästande fotbollslag.

En stor och fin samlingslokal med kök hade iordningställs i skolbyggnaden där idrottsföreningen kunde samlas till sina möten. Denna samlingslokal har även varit till gagn vid större möten som berört bygdens folk i olika frågor.

Markägare sedan år 2010 är Halmstad kommun efter ett byte av mark mellan Wapnö AB och kommunen. Vapnö IF:s klubbhus har också under åren kunnat nyttjas som en trevlig festlokal med platser för ca 80 personer.

/Hembygdssektionen

En traditionell kyrkoplats i Tiarp

På 1960-talet började kyrkoherden i Söndrum-Vapnö pastorat att ordna friluftsgudstjänster i Tiarp på en plats strax intill fastigheten Dalen. Denna gamla allmänna plats vid Dalen som förr kallades för "Heden" iordningställdes med bänkar för de församlade som kom till dessa gudstjänster. Från denna tid på 60-talet fram till början på 2000-talet var det alltid tradition att hålla friluftsgudstjänst på midsommardagen med kyrkkaffe och hembakat på denna plats. Präst och kantor kom och fullföljde sina uppdrag oftast något lättsammare än i kyrkan. Kyrkvärdar tillsammans med den kyrkliga syföreningen som då fanns fixade kaffe med kakor. Oftast kom det ett 30-tal personer till denna begivenhet som efter gårdagskvällens firande passade med en lugn stund i det gröna om nu vädret tillät detta. Någon gång på 1970-talet gjorde biskopen i Göteborgs stift en så kallad visitation av Söndrum-Vapnö pastorat och då valde kyrkoherden att även göra ett besök tillsammans med biskopen på denna plats i Tiarp. Med åren växte det upp träd runt platsen och det blev som en fin lövad sal med allehanda vilda blommor som växte på marken.

Heden var i början på 1900-talet en så kallad fälad mark som i grunden tillhörde Vapnö fideikommiss. Under denna tid friköptes ett antal torpfastigheter från Vapnö som samfällt hade kvar en nyttjanderätt för bete till sina djur och då bl.a.. på denna plats. Som gammal urinnevånare i Tiarp kan jag komma ihåg att Heden på 1950-talet var en helt öppen mark utan några träd. Dåvarande ägaren till fastigheten Dalen höll dessa marker öppna och fria från buskar och träd genom att varje sommar låta sina får gå och beta där. Några bybor har under årens lopp och under denna kanske mera kyrkliga tid i bygden valt att döpa sitt barn på denna välsignade plats i Tiarp.

/Rune Bengtsson, Hembygdssektionen

Flygning över Tiarp

Bilden ovan visar Maria Wibergs minnesvärda flygning den 9 maj 2015 över en vattenskadad gröda på en åkermark i Tiarp. En heroisk insats av Maria som till varje pris försökte värnar om vår hembygd inför ett avgörande beslut som skulle ske i mark och miljödomstolen angående en vattenverksamhet med bergtäkt. Bilden visar tydliga bevis på att höstgrödan blivit vattenskadad under vinter och vår. De mörka ytorna på åkern visar att grödan har dött genom för stora mängder ansamling av vatten. Ett bevis på att åkerns dränerings system blivit överbelastas med vatten från berget kunde vara ett starkt argument mot att bedriva vattenverksamhet i så nära anslutning till den odlade åkermarken. Ett bolag hade några år tidigare ansökt om tillstånd för att få bedriva miljöförstörande verksamhet som vattenverksamhet samt bergtäkt på Nyårsåsen närmare bestämt på fastigheten Tiarp 12:6. Tillstånd för vattenverksamhet samt bergtäkt kom senare att beviljas i en dom som meddelades av Högsta Domstolen 2016 -11- 09. Tillståndet gäller för 15 år.

/Miljösektionen

Historien om fältmarskalken och hans båda fruar på Vapnö gods.

Karolinen och fältmarskalken m m Georg Bogislaus Stael von Holstein var den förste i denna släkt som blev ägare till Vapnö gods. Ett gods som har anor ända från 1300-talet. Georg Bogislaus var född år 1685 i Narva och och var son till översten Johan Stael von Holstein. Georg Bogislaus deltog redan som femtonårig volontär vid krigsutbrottet år 1700. Han deltog också i en del av Karl XII:s fejder och redan år 1702 blev han utnämnd till löjtnant vid ett livländskt infanteriregemente. I ett slag vid Narva år 1704 tillsammans med greven och fälttygmästaren Henning Rudolf Horn av Rantzien blev de tillfångatagna av ryssarna och förda till Moskva. Där fick han stanna i åtta år men lyckades under denna tid stifta bekantskap med med fångne Ingeborg Horn som var dotter till greve Horn. Underfångenskap år 1710 gifte sig Georg Bogislaus med Ingeborg Horn.En tid efter det att Ingeborg fött en dotter fick Georg Bogislaus fri lejd att resa hem till Sverige för att där utverka utväxling mot höga ryska fångar dels för sig själv, sin svärfar och sin familj.Han for till Rådet i Stockholm men fick ett nej. Mot en "vexel åh 3000 R:dr" lyckades dock han och svärfadern till sist bli utväxlade - men icke hans lagvigda hustru Ingeborg och ej heller deras dotter.

Stael von Holstein for hem till Sverige, fortsatte att vara krigare och avancerade vidare i graderna.Han blev även bekant med den s k "skånska prinsessan" Sofia Ridderschantz från Areslöv. Hon var en både skön och rik kvinna som dessutom var syssling med både Karl XII, Frederik IV och August den starke av Polen. Hon omgav sig ofta med sina hovfröknar och ett s k hovkapell. När hon skulle ut och åka eller besöka någon skulle det vara flera förryttare och helst ett sexspänt vagnsekipage. Ofta satt det längst bak på vagnsekipaget två trumpetare som lät sig höras när hon kom åkandes. Efter tolv år och i tron av att makan Ingeborg Horn ej längre levde beslutades år 1722 om att bröllopskulle ske på Areslöv mellan Sofia och Georg Bogislaus. Två dagar före bröllopet kommer Ingeborg Horn tandlös och något medfaren till Sverige och Areslöv. Dagen före bröllopsdagen sägs det att Georg Bogislaus promenerade i parken på Areslöv tillsammans med general Horn, sin begråtna makas fader då en kvinna med sitt barn kommer vandrande mot dem. Det var Ingeborg Horn som inte alls var död utan man kan säga att hon nu kom i grevens tid. Bröllopet kunde därför inte genomföras på vanligt sätt. Bröllopsgästerna var givetvis inbjudna och var samlade i kyrkan och prästen valde då istället att läsa en välsignelse över det tänkta bröllopsparet. Ingeborg visade ingen svartsjuka mot Sofia utan bemötte henne som en syster. De blev med tiden bästa vänner och levde i god sämja med Georg Bogislaus de närmaste fyrtio åren.

År 1741 köpte generalmajoren och landshövdingen i Kalmar och Malmöhus län, samt sedermera fältmarskalken Georg Bogislaus Stael von Holstein en hälftendel av Vapnö gods av de båda sönerna till Magnus Stenbock. Den andra hälftendelen införskaffade han år 1751 tio år senare för 28500 riksdaler.

År 1754 gjorde Georg Bogislaus och Ingeborg Vapnö gods till fideikommiss. Detta innebar att den äldste sonen ensam fick arvsrätt till godset.

År 1761 avled Ingeborg och då, 77 år gammal, gifte sig Georg Bogislaus med den då 64 -åriga Sofia som nu hade fått vänta i närmare 40 års tid. Lyckan blev dock kort, ty Georg Bogislaus dog den 17 dec 1763 nyss fyllda 80 år. Han fick en för dåtida förhållanden en furstlig begravning.

Efter hans död lät änkan Sofia uppföra ett gravkor i Vapnö kyrka. Där vilar Georg Bogislaus och hans båda fruar i varsin marmorkista. Ingeborg ligger till höger och Sofia ligger till vänster om honom. Sofia levde som änka i 26 år efter sin makes död.

Sammanfattat av Rune Bengtsson, 2007 vid "Sägenrally" som genomfördes i Vapnödalen

Eriksberg vid Nyårsåsens fot i Ågarps by i Vapnö socken

Den 16 februari 1937 inställde sig distriktslantmätaren Ragnar Engdahl hos lägenhetsinnehavaren och stenhuggaren Oskar Emil Eriksson på torplägenheten Eriksberg för att företa förrättning enligt ensittarlagen för inlösen av det område under Ågarp 1:1 - 3:1 som innehades av Eriksson. Detta sammanträde hade tillkännagivits dels genom kungörelse som upplästes i Vapnö kyrka den 31 januari 1937 dels i annons i tidningen Halland den 29 januari 1937. Vid sammanträdet infann sig Edsvurne skiftesgodemännen från Vapnö socken Artur Johansson i Mickedala och Nils P Larsson i Ågarp, sakägare Oskar Emil Eriksson och hans maka Matilda Eriksson, nämndemannen Oscar Persson i Ekebo, Harplinge som skulle biträda Oscar Emil Eriksson i lösningsärendet, samt godsägaren Eric Stael von Holstein, biträdd av ryttmästaren S. af Petersens.

Oskar Emil Eriksson hade ursprungligen genom ett arrendekontrakt från år 1909, som trätt i kraft 1911 av godsägaren på Vapnö arrenderat på en tid av femton år ett område av cirka två tunnland jord. Genom ett köpekontrakt från den 8 mars 1909 hade Oskar Emil Eriksson av Werner och Johanna Lundcrantz köpt de på marken uppförda byggnaderna såväl man- som uthus, för ett belopp av 400 kr. Johanna och Werner Lundcrantz var arvingar efter smeden John Lundcrantz som tidigare bebott torpet Eriksberg, men avlidit under arrendetiden. I arrendekontrakten brukade fideikommissen ställa som villkor att om arrendatorn avlider under arrendetiden har arvingarna tre månader på sig att finna en ny godkänd arrendator, vilket i detta fall blev Oskar Emil Eriksson.

Till följd av bestämmelser i ovan nämnda arrendekontrakt, vilket också var daterat den 8 mars 1909, hade äganderätten till byggnaderna på torpet Eriksberg övergått till ägaren av marken, det vill säga fideikommisset, som betalat byggnaderna på det sätt att Eriksson under de femton åren sluppit betala det eljest för arrendet överenskomna årliga arrendebeloppet om 30 kr.

Sedan de gamla byggnaderna av år 1912 till följd av ålder och bristfällighet måst nedrivas, hade Oskar Emil Eriksson själv uppfört inom torpet ett nytt mangårdhus och en ny uthusbyggnad. En del av det gamla virket från de nedrivna huset återanvändes vid återuppbyggnaden av de nya husen.

Den 15 maj 1926 förlängde Oskar Emil Eriksson arrendekontraktet på ytterligare tio år, räknat från den 14 mars 1926. Sedan arrendetiden den 14 mars 1936 utlöpt blev Eriksson inte uppsagd i laga ordning, utan kvarsuttit och till markägaren för gällande år erlagt den tidigare för arrendet bestämda avgälden om 50 kr.

Husen inom lösningsområdet var följande: en mangårdsbyggnad i en våning av plank, på stensockel, under papptak, innehållande ett tapetserat kök med järnspis, inmonterad i gammal bakugnsmur, ett större tapetserat rum med kakelugn och kokskamin utanför, ett tapetserat mindre rum utan eldstad, två förstugor samt skrubbar. Två uthus av stolpar och bräder, på stensockel, under plåttak, innehållande en mindre ladugård med plats för två kor, foderlada, vedbod, höns- och svinhus.

Torpet Eriksberg kunde enligt förrättningsmännens uppfattning i befintligt skick inte var värt mer än 1000 kr. Ryttarmästaren af Petersens yttrade sig om att Eriksson utan att på något sätt överlägga med fideikommisset före att nedriva de gamla, fideikommisset tillhöriga byggnaderna, vilkas virke utan tvivel ingått i de nybyggda husen på torpet. Till följd av detta kunde man sätta i fråga att husen delvis tillhörde fideikommisset, till ett föreslaget värde motsvarande köpesumman för de gamla husen, 400 kr. Oskar Emil Eriksson förklarade sig villig att i inlösen för markägarens del i husen villig att erlägga 350 kr, vilket förrättningsmännen för sin del fann rättvist och skäligt. Den köpeskilling man till slut kom överens om blev följande, För markägarens del i uthuset, 350 kr, för ståndskogen, 70 kr, för 0.3720 hektar avrösningsjord 130,20 kr, 0,6495 hektar åker, tomt m.m. 617,02 kr. Avdrag gjordes med 167,22 kr för ensittarens gjorda markförbättring, total köpeskilling 1000 kr.

Oskar Emil Eriksson och hans maka Matilda Eriksson bodde kvar på torpet Eriksberg fram till 1950, då Ernst Andersson och hans Maka Inga Andersson köpte torpet. Ernst Andersson som till yrket var byggnadssnickare gjorde under åren en rad förbättringar av torpet Eriksberg. På vinden inreddes ett isolerat övernattningsrum. Mangårdshuset tilläggsisolerades och ett badrum byggdes till i anslutning till entrén mot norr. Man drog in elektricitet och vatten. Tillstånd att anlägga en trekammarbrunn inskaffades, men någon trekammarbrunn anlades aldrig utan badrummet kompletterades med en mulltoalett. Ernst Andersson byggde även en jordkällare samt planterade granar på en del av marken. Ernst Andersson avled 19xx hans maka Inga Andersson bodde kvar på Eriksberg fram till 19xx då hon flyttade till Kvarnlyckan i Harplinge. Dock ville Inga alltid tillbaka till Eriksberg, varför torpet inte såldes, utan fick stå tomt fram till Ingas död 2003.

Eriksberg såldes då till dagens ägare, Helena och Jörgen Strömdahl som tillträdde som nya ägare till Eriksberg 1 april 2003. Såväl man- som uthus hade då förfallit så mycket att de inte gick att rädda. Under sommarmånaderna 2003 revs man- och uthus och under hösten påbörjades bygget av en ny villa från VärsåsVillan på Eriksberg. Infarten som tidigare låg väster om huset lades igen och en ny infart anlades öster om huset. I februari 2004 flyttar Helena och Jörgen Strömdahl in på Eriksberg. Under sommaren 2005 byggs ett dubbelgarage och under hösten 2005 fram till sommaren 2006 inreder Jörgen Strömdahl övervåningen på den 1,5 plans villa som nu står på Eriksberg. Stenarna som tidigare utgjorde torpargrund på man- och uthus på gamla torpet på Eriksberg anlades under 2007 som stödmur i två lager hög båge framför huset och under 2008 byggdes altan med inglasat uterum. Jordkällaren renoverades och byggdes färdig under 2008. Under 2009 kompletteras infarten med stödmur mot gräsmattan, denna utgörs främst av resterande torpargrund från Eriksberg samt delar av torpargrunden från det rivna uthuset på Lassagård. Några priser anges inte här för köpeskilling och kostnader för byggnader och markarbeten. Dock kan anges att de ligger något högre än den köpeskilling Oskar Emil Eriksson en gång betalade för torpet Eriksberg. Men varje krona är investerad med kärlek till Eriksberg vid Nyårsåsens fot i Ågarps by i Vapnö socken.

Av Jörgen Strömdahl 

Vapnödalen - Bygden berättar Nr 2

Vapnödalen - häckningsplats för fåglar, folk och fä.

För tvåhundra år var Vapnödalen en stor våtmark och ett paradis för fåglar.
(Ljud av fågelliv på våtmark)

Men för folket som bodde där var däremot svårt att kunna livnära sig på jordbruk.
Markerna var mycket blöta och svårodlade ute i dalen. Spannmål fick oftast köpas in från Skåne.
(Ljud av säd som hälls i säck och rullande vagn)

Kring år 1850 fanns det tretton åbogårdar i Tiarp och sex i Ågarp som försökte livnära sig på jordbruk. Under ett antal år försökte de boende i Tiarps by att odla upp mer mark ner mot Nyran (Nyrebäcken) Åbo var en person som hade fått besittningsrätt att bo och bruka en gård. Besittningsrätten till gården kunde i flesta fall gå i arv till den äldste sonen om gården skulle drivas vidare.

(Bild på en kartskiss med åbogårdar som tidigare fanns innan storgården i Tiarp kom att bildas.)

Vapnö fideikommiss bildades år 1754 av fältmarskalk Georg Bogislaus Stael von Holstein som då blivit ägare till stora områden som sträckte sig över sex socknar och det inklusive hela Vapnödalen ut till havet vid Frösakull och Ringenäs. Fältmarskalken är begravd i en sarkofag av marmor inne i ett gravkor på Vapnö kyrka. (Se särskild historiebeskrivning om detta på www.vapnodalen.se)
(Ljud av vågor och skrikande måsar, tonar över till skogskvitter)

Handgjorda tegelrör hade börjat att tillverkas tidigt men blev ofta för dyra. Åbon fick ofta gräva öppna diken under denna tid för att leda bort överflödigt vatten. Strävan var att få en yta liknande en terrass att kunna odla på. På slutet av 1800-talet kom stenhuggeriverksamheten igång på Nyårsåsen. Det blev då möjligt att göra stenkistor som dränering av marken för att leda vattnet ner till Nyran.
(Klafs och eldsprak)

I Vapnödalen blev det aldrig genomfört något "Laga skifte". Under 1860-70-talet skapades inom Vapnö fideikommiss istället storgårdarna Tiarp, Ågarp, Bjällbo, Blomstervången och Staelsbo gård. Åtta åbogårdar i Tiarps by fick rivas och åkermarken tillfördes storgården Tiarp ca 300 hektar. Den förste arrendatorn på storgården Tiarp var Gustav W Pripp. Han kom att bygga Tiarps slott år 1861 och startade i samband med detta ett tegelbruk i Tiarp som nyttjades när slottet skulle byggas. Ett flertal arrendatorer har brukat Tiarps gård som fortfarande ägdes av fideikommisset. Den siste arrendatorn på Tiarps gård blev Joel Månsson som bedrev växtodling och mjölkproduktion till 1958.
(Bild på storgårdens slottsbyggnad i Tiarp)

Arrendatorerna på de nybildade storgårdarna i Vapnö socken behövde givetvis mycket arbetskraft för att kunna sköta sina stora arealer. Folk som ville ha jobb kunde då få jobb som drängar eller pigor.

En annan möjlighet var att försöka bli torpare och teckna avtal om ett markområde och där odla ny åkermark. På detta sätt lyckades många skapa sig nya boplatser utmed Nyårsåsens fot. För att få ett avtal om tomt och mark måste torparen gå med på att göra ett antal dagsverken på Vapnö gods. Detta kunde vara ett bättre alternativ än bli statare och bo i storgårdarnas dåliga arbetarbostäder.
(Bild av ett kontrakt.)

Ett kontrakt skrevs mellan förvaltaren på Vapnö fideikommiss och stenhuggaren Emil Bengtsson i Tiarp den 9 juni år 1898. Han fick därmed rätt att bygga sig en torpstuga på den så kallade "Heden" i Tiarp. Idag finns där fastigheten Tiarp 13:2 (Hagalund) på denna plats. Följande villkor gällde:
(Ljud av bläckpenna som skriver.)

(En annan röst som läser.)
Emil Bengtsson skall årligen, under höst och skörd, efter budning - utgöra högst tio mans- och tio kvinnodagsverken, mot en dagavlöning av två kronor för mans- och en krona för varje kvinnodagsverke.

Emil Bengtsson förbjuds att göra skogsåverkan, att utan lov, beta i skogen, ha hyresgäster eller inhysa andra boenden. Han medges dock rätt att invid sin bostad odla potatisland och trädgårdstäppa. Bryter Emil Bengtsson i någon del av detta avtal är rätten att bo kvar förverkad och därtill utan uppsägning skyldig att genast bortföra sina byggnader.

Med hjälp av statliga medel år 1912 kunde Vapnö fideikommiss rätta och fördjupa Nyran till en kanal. Detta möjliggjorde dränering och torrläggning av hela Vapnödalen. Några år senare startade också dränering av åkermarkerna upp mot Tiarp och Ågarp. Möjligheterna att få ner vattnet från Nyårsåsen förbi Tiarp och Ågarp ner till Nyran ökade då väsentligt och ett bördigt jordbruk skapades i bygden.
(Bild på Nyrebäcken som blivit en kanal)

Emil Bengtsson och många andra torpare i Tiarp och Ågarp jobbade extra som stenhuggare på Nyårsåsen och tuktade gnejs till gatstenar, fina gravstenar eller trappor till försäljning och export.
(Bild på trappsten. Ljud av klingande mynt)

Alla torpare i Tiarp och Ågarp som hade tecknat avtal måste göra sina dagsverken på Vapnö gods. Genom Ensittarlagen som började åberopas av torparna kring 1930-40 talet gavs möjligheter för torparen att ansöka om att få friköpa sitt torp med åkermark till. Torparna hade organiserat sig redan i slutet av 1800-talet och upprättat egna avtal med olika markägare och stenuppköpare. Från seklets början fram till 1940-talet fanns ett 40-tal stenbrott både i Tiarp och i Ågarp. Torparna hade tjänat extra genom sitt stenhuggeri och kunde då köpa loss sina markområde, som t.ex. torpet "Lugnet".
(Bild på torpet Lugnet och intoning av handmjölkning i spann och nynnande kvinna)

På 1950-talet fanns ca 50 egenägda gårdar som var självförsörjande jordbruk i bygden där det mjölkades kor ända fram till 1960-talet och levererades mjölk dagligen till mejeriet i Halmstad.

Idyllen kom snart att störas ute i Vapnödalen då flygande flottiljen F14 skulle byggas år 1943.
(Ljud av förbi swishande flygplan efterföljt av ett ilsket kobröl)

Stor del av Vapnödalen togs över av Flygflottiljen. Hela Mikedala by med åtta gårdar kom att utplånas och en hel by försvann från Vapnö socken. Flygflottiljen var färdigbyggd år 1957 men redan år 1960 blev den flygande flottiljen nerlagd och istället skapades en civil flygplats. Idag Halmstad flygplats. Efter det att fideikommisslagen hade upphört år 1964 och den siste fideikommissarien på Vapnö gods Erik Stael von Holstein hade avlidit år 1967 fick fideikommisset delas upp enligt gällande arvslag. Tiarps gård blev en egen ägd gård Tiarp 12:6. Den överläts till dottern Elisabeth Stael von Holstein. Vapnö gård, Ågarps gård, Blomstervången, Bjällbo gård och Staelsbo gård överläts till äldste sonen Sperling Stael von Holstein där fastigheten fick benämningen Vapnö 6:2. Numera Wapnö AB som idag bedriver stor mjölkproduktion med mängder av kreatur som syns beta på den bördiga Vapnö slätten.

I både Tiarp och Ågarps byar syns idag en modern bebyggelse med nya villor men också gamla torp som blivit renoverade till fina villor. Endast ett fåtal av de gamla torpen finns kvar idag.
(Bild av torpet Kärret från 1800-talet)

Som torpet "Kärret". Ett namn som verkligen minner om landskapets historia.
(Ljud av plask och häckande fåglar, tranor?)

Av Rune Bengtsson, Vapnödalens byalagsförening

Bildgalleri